Orosfolket

Det är konstigt hur många människor funkar. Istället för att go all out och leva för stunden så oroar sig folk för vad som kommer hända sen! Varför gör man det? Jag kan förstå att folk känner sig smarta när de gör så, men hur smart är det egentligen att välja att vara orolig? För att vara orolig för att saker inte kommer funka, eller för att man har principer som säger mot att man gör på ett visst sätt, är verkligen inte någon ursäkt för att inte satsa. Jag menar om man är rädd för att göra ett misstag så lär man aldrig lära sig. Och vem har sagt att ett naivt val blir ett misstag? Det kan också bli det bästa man gjort. Se bara på alla de som blivit frälsta av någon religion? Det är ju rätt naivt att tro på att jesus och hans farsa kommer stiga ner på jorden och att alla som någonsin dött kommer vandra på här igen, eller att när man dör så kommer man få 72 oskulder, eller att jorden är platt, eller att det finns en gud som är en elefant! Men tron på dessa religösa naiviteter ger folk varje dag en anledning till att leva, och gör dem lyckliga. De har gjort ett val.

Så varför är det då så svårt för folk att satsa? Vad gör oss rädda? Är det verkligen så enkelt att det är en rädsla för att det ska bli fel? Eller är det för att det anses som fel att vara naiv? Är det smart att vara orolig och rädd? Jag vet inte riktigt var jag står själv faktiskt... Jag är rädd för mycket men jag vill så gärna vara orädd och kasta mig in i situationer där jag inte har en aning om hur det kommer sluta. Behöver bara våga...