Hej till de få som tittar in här ibland! Jag har inte skrivit något på länge... Men jag har inte känt att jag behövt skriva av mig liksom. Nu behöver jag nog det.
Var ska jag börja... Jag går på folkis nu och här är det bra. Förutom kanske att här är en del egocentriska människor som förstör lite av stämningen ibland, men det är jättemysigt med de som går att umgås med ändå :)
Presentation av de som jag trivs bäst med:
Johan, en kille som går i min klass. Han bodde snett mittemot mig tills förra veckan då han flyttade bort till en lägenhet typ 200 meter bort. Det är lite ledsamt... Men ska försöka hälsa på honom ofta!
Alexander, som också går i min klass. Helsingborgare som är trevlig som tusan och har rätt sjysta tankar om saker, även om han kan bli väldigt upprörd ibland.
Nisse, en kille jag precis lärt känna som går musik. Jävligt mysig pojke som är lätt att prata med och som jag har väldigt nära till skratt tillsammans med!
Jussi, the girl next door som är väldigt trevlig och skojjig! Går musik och är halvt skåning och halvt Bodenb! Så hon har lite skånsk humor i blodet vilket alltid är välkommet! Hon är väldigt söt också!
Mime, mamman i klassen och bor i samma korridor som jag! Hon lyssnar alltid när man vill prata och ger en råd i olika saker.
Så där har vi dem! Finaste människorna jag lärt känna här!
puss
7 december 2008
27 januari 2008
Orosfolket
Det är konstigt hur många människor funkar. Istället för att go all out och leva för stunden så oroar sig folk för vad som kommer hända sen! Varför gör man det? Jag kan förstå att folk känner sig smarta när de gör så, men hur smart är det egentligen att välja att vara orolig? För att vara orolig för att saker inte kommer funka, eller för att man har principer som säger mot att man gör på ett visst sätt, är verkligen inte någon ursäkt för att inte satsa. Jag menar om man är rädd för att göra ett misstag så lär man aldrig lära sig. Och vem har sagt att ett naivt val blir ett misstag? Det kan också bli det bästa man gjort. Se bara på alla de som blivit frälsta av någon religion? Det är ju rätt naivt att tro på att jesus och hans farsa kommer stiga ner på jorden och att alla som någonsin dött kommer vandra på här igen, eller att när man dör så kommer man få 72 oskulder, eller att jorden är platt, eller att det finns en gud som är en elefant! Men tron på dessa religösa naiviteter ger folk varje dag en anledning till att leva, och gör dem lyckliga. De har gjort ett val.
Så varför är det då så svårt för folk att satsa? Vad gör oss rädda? Är det verkligen så enkelt att det är en rädsla för att det ska bli fel? Eller är det för att det anses som fel att vara naiv? Är det smart att vara orolig och rädd? Jag vet inte riktigt var jag står själv faktiskt... Jag är rädd för mycket men jag vill så gärna vara orädd och kasta mig in i situationer där jag inte har en aning om hur det kommer sluta. Behöver bara våga...
Så varför är det då så svårt för folk att satsa? Vad gör oss rädda? Är det verkligen så enkelt att det är en rädsla för att det ska bli fel? Eller är det för att det anses som fel att vara naiv? Är det smart att vara orolig och rädd? Jag vet inte riktigt var jag står själv faktiskt... Jag är rädd för mycket men jag vill så gärna vara orädd och kasta mig in i situationer där jag inte har en aning om hur det kommer sluta. Behöver bara våga...
14 oktober 2007
Vägen och målet
Alla religioner har ett mål. Om man ser på buddhismen så återföds du ända fram tills du nått upplysningen och gått in den totala tillfredställelsen; Nirvana. Hoppar man sedan till de abrahamitiska religionerna (kristendomen, judendomen och islam) så får du bara ett liv på dig att leva tills det är dags för den ultimata dommen; Kommer du till helvetet eller paradiset?
I min tro har jag tagit något från buddhismen som nu har blivit väldigt känt inom kulturen i väst: Karman. Karman fungerar så finurligt att alla har en chans att gottgöra sig för de mindre sjysta grejjer man gjort i sitt liv. Gör du något bra mot någon eller något så kommer du också få något bra tillbaka! Alla som har sett "My name is Earl" vet vad jag snackar om. Det gäller bara att leva efter det! Så där är den första och största regeln i min tro! Gör något sjyst mot någon och få något sjyst tillbaka!
Om ni föreställer er livet som en väg runt jorden. Vägen börjar alltid bred och då har du också flest möjligheter att utveckla dig själv till den du vill vara! Frågan är då vilka nya vägar du ska ta i livet. Det är just här vägen kan börja bli lite snäv med potthål överallt, men väljer du bara rätt så kan det gå förvånsvärt lätt! Men hur väljer man rätt väg då? Hur hittar du det som fungerar för dig? Det är just det som ingen annan än du själv kan svara på! Men det bästa är att har du valt en väg som inte är du så kan du alltid byta! Förstår ni det vackra? Vägen kommer förändras för er genom hela livet. Den kommer bli smal som snåriga stigar ibland och breda som Broadway ibland, men i ilket fall som helst så kommer du inte att sluta gå på stigen förän du nått ditt mål: Uppvaknandet (oj vad dramatiskt det blev!). Om du skulle dö och ändå inte nå Uppvaknandet så är det så sjyst upplagt att din själ börjar om från början igen, precis där du började ditt förra liv! På den långa vägen ska du nu börja vandra igen och möta andra erfarenheter i ditt nya liv ända tills du stöter på samma oundvikliga stopp på din kropp och åter igen får se om du når Uppvaknandet. Detta är själens enorma kretslopp.
Och nu kommer vi till summan av kardemumman! Vi kan alla känna spåret av Uppvaknandet i magen och hjärtat när vi gör något gott mot någon annan eller när vi får goda ting tillbaka. Ni vet den där lilla sköna känslan i magen som värmer och pirrar till... Det är som att få smakprova på ICA ungefär. Ni får kanske en liten bit av en blåbärspaj med lite vispad grädde vid sidan om. Ni smakar den och känner en liten explosion i smaklökarn så god den är! Bestämmer ni då er för att köpa pajjen eller struntar ni i den? Hela pajjen är Uppvaknandet, medan smakprovet bara är en liten del av det. Det känns ju lite småkorkat att inte köpa hela pajjen när den finns där, bara för dig!
I min tro har jag tagit något från buddhismen som nu har blivit väldigt känt inom kulturen i väst: Karman. Karman fungerar så finurligt att alla har en chans att gottgöra sig för de mindre sjysta grejjer man gjort i sitt liv. Gör du något bra mot någon eller något så kommer du också få något bra tillbaka! Alla som har sett "My name is Earl" vet vad jag snackar om. Det gäller bara att leva efter det! Så där är den första och största regeln i min tro! Gör något sjyst mot någon och få något sjyst tillbaka!
Om ni föreställer er livet som en väg runt jorden. Vägen börjar alltid bred och då har du också flest möjligheter att utveckla dig själv till den du vill vara! Frågan är då vilka nya vägar du ska ta i livet. Det är just här vägen kan börja bli lite snäv med potthål överallt, men väljer du bara rätt så kan det gå förvånsvärt lätt! Men hur väljer man rätt väg då? Hur hittar du det som fungerar för dig? Det är just det som ingen annan än du själv kan svara på! Men det bästa är att har du valt en väg som inte är du så kan du alltid byta! Förstår ni det vackra? Vägen kommer förändras för er genom hela livet. Den kommer bli smal som snåriga stigar ibland och breda som Broadway ibland, men i ilket fall som helst så kommer du inte att sluta gå på stigen förän du nått ditt mål: Uppvaknandet (oj vad dramatiskt det blev!). Om du skulle dö och ändå inte nå Uppvaknandet så är det så sjyst upplagt att din själ börjar om från början igen, precis där du började ditt förra liv! På den långa vägen ska du nu börja vandra igen och möta andra erfarenheter i ditt nya liv ända tills du stöter på samma oundvikliga stopp på din kropp och åter igen får se om du når Uppvaknandet. Detta är själens enorma kretslopp.
Och nu kommer vi till summan av kardemumman! Vi kan alla känna spåret av Uppvaknandet i magen och hjärtat när vi gör något gott mot någon annan eller när vi får goda ting tillbaka. Ni vet den där lilla sköna känslan i magen som värmer och pirrar till... Det är som att få smakprova på ICA ungefär. Ni får kanske en liten bit av en blåbärspaj med lite vispad grädde vid sidan om. Ni smakar den och känner en liten explosion i smaklökarn så god den är! Bestämmer ni då er för att köpa pajjen eller struntar ni i den? Hela pajjen är Uppvaknandet, medan smakprovet bara är en liten del av det. Det känns ju lite småkorkat att inte köpa hela pajjen när den finns där, bara för dig!
9 oktober 2007
Syftet
Människor har ofta en känsla utav att inte vara någon. Vi saknar vårt syfte här på jorden. I bibeln står det att vi ska värna om de skatter som gud givit oss. Har du talang inom matematik så menas det att du ska värna om den talangen och låta den växa. Tänk då om du skulle vara skitbra på algebraiska ekvationer, fjärdegradsekvationer, cyklometriska funktioner och allt annat som har med mattematik att göra, men att din dröm istället var att bli musiker, skapa ett band och leva för tonerna, även fast du inte är en såvidare bra sångare och även fast du bara ännu lärt dig 3 ackord på guran där hemma. Visst, du skulle kunna åstakomma stora saker med dina matematiska kunskaper, men skulle det göra dig lycklig?
Det finns några riktigt intelligenta ord som en nära vän sa till mig. Dessa ord har till och med förändrat mitt liv;
"Du ska inte sträva efter att finna dig själv
du ska skapa det som gör dig själv"
Därför går det inte att förklara för någon vad dennes syfte är! Ännu mindre kan någon hitta sig själv. Vi alla har något som vi verkligen trivs med att göra. Något vi brinner för! Det är detta man måste bygga upp och göra till något som kanske gör en skillnad! Min vän som uttalade de viktiga orden har själv skapat något som bygger upp hans egen identitet! Han har skapat ett kall i sig själv som han lever för, och genom det han skapar så hittar han också likasinnade som han kan skapa tillsammans med. Det är just det vi behöver sträva efter! Att hitta den där lilla gnistan i en själv och bygga upp den till en eld där andra frusna själar kan värma sig och där de också kan kasta på mer vedträn på sin egen lilla gnista.
Det finns några riktigt intelligenta ord som en nära vän sa till mig. Dessa ord har till och med förändrat mitt liv;
"Du ska inte sträva efter att finna dig själv
du ska skapa det som gör dig själv"
Därför går det inte att förklara för någon vad dennes syfte är! Ännu mindre kan någon hitta sig själv. Vi alla har något som vi verkligen trivs med att göra. Något vi brinner för! Det är detta man måste bygga upp och göra till något som kanske gör en skillnad! Min vän som uttalade de viktiga orden har själv skapat något som bygger upp hans egen identitet! Han har skapat ett kall i sig själv som han lever för, och genom det han skapar så hittar han också likasinnade som han kan skapa tillsammans med. Det är just det vi behöver sträva efter! Att hitta den där lilla gnistan i en själv och bygga upp den till en eld där andra frusna själar kan värma sig och där de också kan kasta på mer vedträn på sin egen lilla gnista.
8 oktober 2007
mellankoli!
Ikväll är det en sånn kväll då det är skönast att låsa in sig på sitt rum och bara mysa in sig i en filt helt naken med en mysig disneyfilm, popcorn och senare tycka synd om sig själv samtidigt som man lyssnar på sorglig deppmusik...
Jag är liksom lycklig och lite deppig på samma gång. Inget jag förstår men det är bara så. Lite kan bero på att det tog slut med Lin i fredes, även fast det var ett av de bästa breakupsen jag varit med om! Det var ömsesidigt och jag tyckte att det kändes riktigt bra! Men det känns ju ändå rätt ledsamt att vi inte fick oss att funka... Och jag saknar henne lite också, men inte så att jag vill vara tillsammans med henne. Funkar det inte så funkar det inte.
Fredagkväll var jätteroligt! Var på födelsedagsfest hos 2 vänner och alla dansade till electronica o alla hade mysigt! Jag träffade även på en flicka som jag tycker verkar väldigt trevlig och mysig... Vi får se hur det går med den saken... Hade varit trevligt att vara singel ett tag nu! Men what to do om pirret kommer? Det är ju så svårt att låta bli att vika sig för det... Hon är ju ett mys så what to do, what to do?
PS. Passion, kärlek och närhet
Jag är liksom lycklig och lite deppig på samma gång. Inget jag förstår men det är bara så. Lite kan bero på att det tog slut med Lin i fredes, även fast det var ett av de bästa breakupsen jag varit med om! Det var ömsesidigt och jag tyckte att det kändes riktigt bra! Men det känns ju ändå rätt ledsamt att vi inte fick oss att funka... Och jag saknar henne lite också, men inte så att jag vill vara tillsammans med henne. Funkar det inte så funkar det inte.
Fredagkväll var jätteroligt! Var på födelsedagsfest hos 2 vänner och alla dansade till electronica o alla hade mysigt! Jag träffade även på en flicka som jag tycker verkar väldigt trevlig och mysig... Vi får se hur det går med den saken... Hade varit trevligt att vara singel ett tag nu! Men what to do om pirret kommer? Det är ju så svårt att låta bli att vika sig för det... Hon är ju ett mys så what to do, what to do?
PS. Passion, kärlek och närhet
1 oktober 2007
Jag
Ikväll har ajg haft en uppenbarelse.
Inte den slags uppenbarelse som man kan se i vissa religösa texter, utan en uppenbarelse i mig själv. En tanke jag hade innan var att söka tills man hittar sig själv. (4) Jag (5) (malte: 5 också) har nu insett att (6 ps. det är en jätteromantisk sak att mata varandra) att det enda man kan göra för att hitta sig själv inte är att försöka hitta sig själv alls. (7 malte: 9-10) Det man måste göra istället är att skapa sitt inre luftslott där man kan ha det bra och verkligen känna sig trygg...
Mitt sökande av mig själv har varat sålänge jag kan minnas, och allt stannade upp bara för en timme sedan, när jag, efter en tvivelaktig början på en afton men ett långsamt uppvaknande under kvällens gång, tillslut fann mig själv gåendes hem med malte (10 malte: 15). Vi hade ett riktigt deeptalk som skulle kunna lägga en skugga över alla de såkallade "fylledeeptalks" som kommer upp efter en kvälls drickande. Det bästa var att vi inte hade druckit en droppe alkohol alls under hela kvällen. Vi kom fram till denna slutsatsers slutsats:
Du ska inte sträva efter att finna dig själv
du ska skapa det som gör dig själv
Inte den slags uppenbarelse som man kan se i vissa religösa texter, utan en uppenbarelse i mig själv. En tanke jag hade innan var att söka tills man hittar sig själv. (4) Jag (5) (malte: 5 också) har nu insett att (6 ps. det är en jätteromantisk sak att mata varandra) att det enda man kan göra för att hitta sig själv inte är att försöka hitta sig själv alls. (7 malte: 9-10) Det man måste göra istället är att skapa sitt inre luftslott där man kan ha det bra och verkligen känna sig trygg...
Mitt sökande av mig själv har varat sålänge jag kan minnas, och allt stannade upp bara för en timme sedan, när jag, efter en tvivelaktig början på en afton men ett långsamt uppvaknande under kvällens gång, tillslut fann mig själv gåendes hem med malte (10 malte: 15). Vi hade ett riktigt deeptalk som skulle kunna lägga en skugga över alla de såkallade "fylledeeptalks" som kommer upp efter en kvälls drickande. Det bästa var att vi inte hade druckit en droppe alkohol alls under hela kvällen. Vi kom fram till denna slutsatsers slutsats:
Du ska inte sträva efter att finna dig själv
du ska skapa det som gör dig själv
26 september 2007
Grälet (och annat tankebajs)
Det har varit 2 rätt så omtumlande dagar nu. Gigantiskt bråk med mina föräldrar. Det kan säkert tyckas vanligt för vissa, men i min familj bråkar vi inte. Det hela slutade med att både mamma o jag grät och att jag tillslut sa till dem att lämna mig ifred. Men nu hoppar jag för fort fram känner jag. Så här var det:
Det första som händer när mamma kommer hem är att hon kommer in på mitt rum o säger med en rätt gnällig röst: "Har du inte städat här än?". Innan jag hinner svara kommer hon med en ny grej: "Och har du sökt de där jobben?" (Jag har varit på arbetsförmedlingen nu o trixat ihop en hel hög med jobb att ringa upp). Jag svarar "Nej det har jag inte" lite bittert. Sen börjar hon mala på om hur jag "måste söka nu annars försvinner jobben" och "jag vet ju att du inte mår bra nu, men det blir inte bättre av att du inte gör något!". Jag svarar inte och jag låtsas inte höra hennes eviga tjat. Sen är hon tyst en stund...
Tills: "Du kunde iallafall tagit ut disken". Då kunde jag inte hålla mig längre och all frustration som byggts upp under några månader bara forsade ur mig... Jag förklarade (med ett väldigt argt och irriterat tonläge) att jag mår verkligen inte alls bra nu och att de inte gjorde det bättre med all press de la på mig om att jag var tvungen att göra ditt och datt. Vad jag inte sa till dem var att anledningen till att jag mår dåligt inte beror helt på min sysslolöshet, utan också på att min flickvän ignorerar mig... Hon har sina själ, men de är inte alls av det slaget att ignorera sin pojkvän... Samtidigt som det är så, så finns där en annan flicka som jag också tycker om som har en pojkvän hon inte vill skiljas från. Jag förstår henne verkligen och jag vet att det inte kommer bli hon och jag...
Hör bara på mig! Jag är så jobbigt klyschig! Söker kärlek där jag kanske inte kan finna den... Jag menar, herregud! Den finns ju inte ens hos min flickvän! :(
Oj... Kom visst helt från ämnet ett tag nu... Jaja, tillbaka:
Efter grälet så pratade vi inte på hela kvällen. Jag satt ensam på mitt rum hela natten och gick tillslut ut och rökte.. Klockan var ungefär 4 och det var bara några tunna moln på himmeln, annars var det helt stjärnklart och fullmåne. Jag stod där och stirrade in i månens kalla sken och kände mig plötsligt helt varm i kroppen. Jag tänkte på alla jag älskar; Emil, Hanna, Martin, Malte, Mauritzio, Hansen, Alexandra, Tobbe, Jeanette, Ice, mamma och pappa... Mamma och pappa... Jag älskar dem också... Detta tänkte jag på där ute i höstkylan.
När jag kom in igen så skrev jag ett brev till dem där jag ursäktade mig för att jag var så fruktansvärt jobbig nuförtiden, och förklarade att de bara behövde ge mig lite tid så jag fick rannsaka mig själ o vad jag vill. avslutade hela brevet med: "Älskar er //Jesper"
När jag vaknade idag fanns ett brev tillbaka på köksbordet. Det började med: "Vi älskar dig SÅ OTROLIGT MYCKET!". Det var allt jag behövde :)
Jag har varit glad idag
Det första som händer när mamma kommer hem är att hon kommer in på mitt rum o säger med en rätt gnällig röst: "Har du inte städat här än?". Innan jag hinner svara kommer hon med en ny grej: "Och har du sökt de där jobben?" (Jag har varit på arbetsförmedlingen nu o trixat ihop en hel hög med jobb att ringa upp). Jag svarar "Nej det har jag inte" lite bittert. Sen börjar hon mala på om hur jag "måste söka nu annars försvinner jobben" och "jag vet ju att du inte mår bra nu, men det blir inte bättre av att du inte gör något!". Jag svarar inte och jag låtsas inte höra hennes eviga tjat. Sen är hon tyst en stund...
Tills: "Du kunde iallafall tagit ut disken". Då kunde jag inte hålla mig längre och all frustration som byggts upp under några månader bara forsade ur mig... Jag förklarade (med ett väldigt argt och irriterat tonläge) att jag mår verkligen inte alls bra nu och att de inte gjorde det bättre med all press de la på mig om att jag var tvungen att göra ditt och datt. Vad jag inte sa till dem var att anledningen till att jag mår dåligt inte beror helt på min sysslolöshet, utan också på att min flickvän ignorerar mig... Hon har sina själ, men de är inte alls av det slaget att ignorera sin pojkvän... Samtidigt som det är så, så finns där en annan flicka som jag också tycker om som har en pojkvän hon inte vill skiljas från. Jag förstår henne verkligen och jag vet att det inte kommer bli hon och jag...
Hör bara på mig! Jag är så jobbigt klyschig! Söker kärlek där jag kanske inte kan finna den... Jag menar, herregud! Den finns ju inte ens hos min flickvän! :(
Oj... Kom visst helt från ämnet ett tag nu... Jaja, tillbaka:
Efter grälet så pratade vi inte på hela kvällen. Jag satt ensam på mitt rum hela natten och gick tillslut ut och rökte.. Klockan var ungefär 4 och det var bara några tunna moln på himmeln, annars var det helt stjärnklart och fullmåne. Jag stod där och stirrade in i månens kalla sken och kände mig plötsligt helt varm i kroppen. Jag tänkte på alla jag älskar; Emil, Hanna, Martin, Malte, Mauritzio, Hansen, Alexandra, Tobbe, Jeanette, Ice, mamma och pappa... Mamma och pappa... Jag älskar dem också... Detta tänkte jag på där ute i höstkylan.
När jag kom in igen så skrev jag ett brev till dem där jag ursäktade mig för att jag var så fruktansvärt jobbig nuförtiden, och förklarade att de bara behövde ge mig lite tid så jag fick rannsaka mig själ o vad jag vill. avslutade hela brevet med: "Älskar er //Jesper"
När jag vaknade idag fanns ett brev tillbaka på köksbordet. Det började med: "Vi älskar dig SÅ OTROLIGT MYCKET!". Det var allt jag behövde :)
Jag har varit glad idag
23 september 2007
Tankar
Min skalle sprängs med tankar. Det är en underdrift att säga att det snurrar i min skalle.
Delar av mig är lyckliga, medan andra bara är besvikna eller kanske ledsna. Jag är lycklig för att nu kan jag släppa en grej som suttit på hjärnan ett tag och jag fått ett perspektiv på mina känslor. När jag ser dem nu så är de inte alls lika de jag trodde de var liksom. Kärlek visar sig vara konstig tills man tar några steg tillbaka o tänker efter.
Och Lin. Hon är min flickvän och jag tycker om henne väldigt mycket. Men genom hela vårt förhållande har hon inte viljat stiga på maslows behovstrappa, medan jag inte heller kommer över steg 1 utan henne. För trygghet är inget jag känner just nu. Gemeskap kan jag känna, men kärleken i steg 3 är något jag inte känner på det speciella sättet som bara någon som man älskar kan ge en. Mina vänner ger mig stor kärlek och jag älskar dem så mycket, men det är ju något om saknas. Tror säkert att iallafall någon vet jag pratar om här, men det gör jag knappt själv. Men en sak jag vet är att jag inte kan leva såhär länge till. (hoppas verkligen Lin läser detta.. Vet inte ens om hon vet om att jag bloggar lite...)
Jag vill klättra ju...
14 september 2007
Idag
Igårkväll var jag hos Alexandra o pigga upp henne med lite saft o vetelängd ^-^v! Vi drack te, spelade supernintendo och pratade. Det var väldigt trevligt! Och ikväll är det feeeest! Lasse Lindh spelar på Perrong 23 här i Hässleholm! Det kommer bli väldigt bra känner jag! Kommer få träffa min lilla fina Lin ikväll också så jag är relativt exited!
Sen måste jag prata lite om min mamma.. Hon kom in till mig för typ 2 timmar sen, och försökte prata med mig om hur jag känner mig. Problemet med min mamma är att när hon pratar med en så har hon en ton som är gnällig, sur och jobbig. Orkar inte lyssna på henne! Pratar man med pappa så låter han för det mesta arg, men han tjatar inte på en som mamma gör. Att verkligen prata med pappa på rikitigt är dock nått av det bästa som finns.. Han har så bra lösningar på saker, och när han pratar med en så kan man automatiskt bli glad efter ett tag. Dessutom har jag haft de bästa fyllesnacken med honom :P
Älskar er alla
Sen måste jag prata lite om min mamma.. Hon kom in till mig för typ 2 timmar sen, och försökte prata med mig om hur jag känner mig. Problemet med min mamma är att när hon pratar med en så har hon en ton som är gnällig, sur och jobbig. Orkar inte lyssna på henne! Pratar man med pappa så låter han för det mesta arg, men han tjatar inte på en som mamma gör. Att verkligen prata med pappa på rikitigt är dock nått av det bästa som finns.. Han har så bra lösningar på saker, och när han pratar med en så kan man automatiskt bli glad efter ett tag. Dessutom har jag haft de bästa fyllesnacken med honom :P
Älskar er alla
13 september 2007
Tankar
Jag skriver, därför finns jag.
Behöver terapi så tänkte: Jag startar en blogg! Först lite om mig själv kanske..
Jag heter Jesper och har "precis" gått ut gymnasiet. Vet inget om vad jag ska göra nu... Eller sen are för den delen. Har en massa idéer, men hittar inte ut för alla krav just nu. "skaffa körkort", "Gå till arbetsförmedlingen", "slösa inte upp dina pengar" etc. etc.
Jag hatar det... Men jag vet att jag inte är ensam om skiten! Just därför finns det skriver jag här. "Tankar om det" kommer handla om mitt liv, och vad som händer. Varför det händer och hur problemen som uppstår kan lösas. Skriver här också för att få andra vinklar på mina tankar och så, för just nu är det bara ett virrvarr.
Ibland så skriver jag ihop poesi för att få ut allt, ibland målar, men för det mesta skriver jag bara ut allt. Ser ni en målning på sidan så skicka ett mail till mig (bippopp@hotmail.com) så får ni målningen av mig förutsatt att ni betalar frakten. Behåller aldrig målningar själv nästan...
Behöver terapi så tänkte: Jag startar en blogg! Först lite om mig själv kanske..
Jag heter Jesper och har "precis" gått ut gymnasiet. Vet inget om vad jag ska göra nu... Eller sen are för den delen. Har en massa idéer, men hittar inte ut för alla krav just nu. "skaffa körkort", "Gå till arbetsförmedlingen", "slösa inte upp dina pengar" etc. etc.
Jag hatar det... Men jag vet att jag inte är ensam om skiten! Just därför finns det skriver jag här. "Tankar om det" kommer handla om mitt liv, och vad som händer. Varför det händer och hur problemen som uppstår kan lösas. Skriver här också för att få andra vinklar på mina tankar och så, för just nu är det bara ett virrvarr.
Ibland så skriver jag ihop poesi för att få ut allt, ibland målar, men för det mesta skriver jag bara ut allt. Ser ni en målning på sidan så skicka ett mail till mig (bippopp@hotmail.com) så får ni målningen av mig förutsatt att ni betalar frakten. Behåller aldrig målningar själv nästan...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)